För flera år sedan såg jag ett TV-program från Machu Picchu som fångade mitt intresse. Ett kamerateam följde en grupp som gjorde en flerdagarstrekk med camping i tält. Det var något med det mystiska, den storslagna naturen, historien som berättar om Inkafolket som för 500 år sen hade sina boplatser uppe i Anderna, djurlivet och människorna som bor uppe i höglandet i Peru som jag kände en önskan om att själv få besöka.

Nu 2018 blev det av!

Det är en ganska lång, omständig och dyr historia att ta sig dit men när man väl är på plats överträffar det alla förväntningar man haft!

Inkaruinerna med Machu Picchu som den mest kända, upptäcktes 1911 av en amerikansk forskare som skulle in i den närbelägna djungeln och utforska de ruiner man tidigare hade upptäckt där. Med andra ord en ganska ny upptäckt som har fått arkeologer från hela världen att vallfärda till denna historiska plats.

Vi lämnade Cusco strax före 4 på morgonen den 27 dec. I 1,5 timme åker man bil till Ollantaytambo för att borda ett tåg som tar en utmed floden omgiven av de vackra bergen som börjar torna upp sig, till starten på KM104 Inkatrail.

Chris och jag hade turen att få en egen guide, Sergio, vilket gav oss möjlighet att ställa en massa frågor. I ca 4 timmar vandrar man med en jämn stigning längs med bergväggen med alltmer storslagen utsikt ju högre man kommer. Ju längre man kommer desto mer blir vegetationen regnskog och djungel.

Tillslut når vi Wiñawayna på 2 650 möh som var en boplats för Inkafolket.

Trekken fortsätter i ca 3 timmar med alltmer stigande trappor. Peaken är när vår guide informerar oss om vad som komma skall strax innan vi når Inti Punku, även kallad the Sun Gate och var en gång entrén till Machu Picchu. Vi ska få erfara vad lokalbefolkningen kallar för "Gringo killer"..... Det är precis vad det låter, en typ vertikal stentrappa som får låren att helt bedövas av smärta när man börjar klättra.

Själv lät jag som en blåsbälg mest hela tiden och man tror hela tiden att man inte orkar mer, vilket man gör! Man kan också bli omsprungen av "Porters" som är Andernas svar på sherpas och som bär 12-15 kg på ryggen. Dom skuttar uppför de ojämna stentrapporna likt bergsgetter i flera fall med sandaler på fötterna. Trots mina nya vandringskängor likställer jag mig med dunderklumpen som tungt dunsar fram flåsandes över stenarna.

Vid the Sun Gate får man den första vyn över Machu Picchu. Sen bär det nerför mot MP och känslan när platsen närmar sig omgiven av de spetsiga bergen är obeskrivlig och man får en känsla av att befinna sig i en sagovärld. Lamorna som betar sitt gräs bland ruinerna gör hela intrycket ännu mer äkta och man blir oerhört ödmjuk inför denna plats. Trots en massa turister råder en tystnad över platsen då man ej får utföra höga ljud, man ska respektera denna heliga plats.

Kvällen bjuder på middag med Sergio inne i den närbelägna byn Aguas Calientes. Jag provar stekt alpacka..... segt men god smak.

Morgonen efter möter vi upp Sergio kl 5 i Aguas Calientes som köat åt oss sedan kl 4 för att vi ska få komma med den första bussen upp till MP som avgår kl 6. Vi möter MP i en dimma men som sedan spricker upp till en soluppgång och vi får en historielektion av Sergio om detta väldigt speciella ställe.

Benen är som stumma, värkande stockar och som namnet Aguas Calientes antyder har byn varma källor man kan bada i i 32-37 grader. Efter de uppmjukande mineralbadet tar vi en rejäl Inkamassage med bl.a varma stenar som avslut på vårt äventyr. Kvällen bjöd på marsvinsmiddag som jag inte riktigt kan rekommendera någon att äta då den serveras hel på tallriken men med mest skinn och ben. Den stackaren dog förgäves.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    When you fly in to Barbados you spot the colourful houses and pristine white beaches along the west coast facing the Carribean sea. At the airport the locals meet you with steeldrum music and when you get into town it is the weed smoke smell...

           For a long time i have seen pictures of Zanzibar and it’s white sandy beaches and turqoise water so now was the time to go. It was ”on the way home from South Africa”-ish anyway. After the very hectic tourist agenda in...

   I travelled to South Africa with extremely high expectations but also with some worries over the high crime rate that everyone talks about and of course omikron. The trip wasn’t confirmed until i sat on the plane. Luckily nothing was cance...

I cannot imagine a life without any modern facilities. The masai people that are the natives in Kenya live a life the same as they have always lived. They are nomads and have cattle and goats. Some have adapted slightly to modern society and let thei...

Kenya is coffee, fast runners, safari and a country full of colours, from the red soil to masai culture. In my 4 days and 3 nights safari trip, Milton has been my private guide throughout and i now call him "Milton the Kenyan Wikipedia". I am always ...