Alla inlägg under december 2018

Av Josefin Örnklint - 30 december 2018 14:14

   

För flera år sedan såg jag ett TV-program från Machu Picchu som fångade mitt intresse. Ett kamerateam följde en grupp som gjorde en flerdagarstrekk med camping i tält. Det var något med det mystiska, den storslagna naturen, historien som berättar om Inkafolket som för 500 år sen hade sina boplatser uppe i Anderna, djurlivet och människorna som bor uppe i höglandet i Peru som jag kände en önskan om att själv få besöka.


Nu 2018 blev det av!


Det är en ganska lång, omständig och dyr historia att ta sig dit men när man väl är på plats överträffar det alla förväntningar man haft!


Inkaruinerna med Machu Picchu som den mest kända, upptäcktes 1911 av en amerikansk forskare som skulle in i den närbelägna djungeln och utforska de ruiner man tidigare hade upptäckt där. Med andra ord en ganska ny upptäckt som har fått arkeologer från hela världen att vallfärda till denna historiska plats.


Vi lämnade Cusco strax före 4 på morgonen den 27 dec. I 1,5 timme åker man bil till Ollantaytambo för att borda ett tåg som tar en utmed floden omgiven av de vackra bergen som börjar torna upp sig, till starten på KM104 Inkatrail.

Chris och jag hade turen att få en egen guide, Sergio, vilket gav oss möjlighet att ställa en massa frågor. I ca 4 timmar vandrar man med en jämn stigning längs med bergväggen med alltmer storslagen utsikt ju högre man kommer. Ju längre man kommer desto mer blir vegetationen regnskog och djungel.

Tillslut når vi Wiñawayna på 2 650 möh som var en boplats för Inkafolket.

Trekken fortsätter i ca 3 timmar med alltmer stigande trappor. Peaken är när vår guide informerar oss om vad som komma skall strax innan vi når Inti Punku, även kallad the Sun Gate och var en gång entrén till Machu Picchu. Vi ska få erfara vad lokalbefolkningen kallar för "Gringo killer"..... Det är precis vad det låter, en typ vertikal stentrappa som får låren att helt bedövas av smärta när man börjar klättra.

Själv lät jag som en blåsbälg mest hela tiden och man tror hela tiden att man inte orkar mer, vilket man gör! Man kan också bli omsprungen av "Porters" som är Andernas svar på sherpas och som bär 12-15 kg på ryggen. Dom skuttar uppför de ojämna stentrapporna likt bergsgetter i flera fall med sandaler på fötterna. Trots mina nya vandringskängor likställer jag mig med dunderklumpen som tungt dunsar fram flåsandes över stenarna.


Vid the Sun Gate får man den första vyn över Machu Picchu. Sen bär det nerför mot MP och känslan när platsen närmar sig omgiven av de spetsiga bergen är obeskrivlig och man får en känsla av att befinna sig i en sagovärld. Lamorna som betar sitt gräs bland ruinerna gör hela intrycket ännu mer äkta och man blir oerhört ödmjuk inför denna plats. Trots en massa turister råder en tystnad över platsen då man ej får utföra höga ljud, man ska respektera denna heliga plats.


Kvällen bjuder på middag med Sergio inne i den närbelägna byn Aguas Calientes. Jag provar stekt alpacka..... segt men god smak.


Morgonen efter möter vi upp Sergio kl 5 i Aguas Calientes som köat åt oss sedan kl 4 för att vi ska få komma med den första bussen upp till MP som avgår kl 6. Vi möter MP i en dimma men som sedan spricker upp till en soluppgång och vi får en historielektion av Sergio om detta väldigt speciella ställe.

Benen är som stumma, värkande stockar och som namnet Aguas Calientes antyder har byn varma källor man kan bada i i 32-37 grader. Efter de uppmjukande mineralbadet tar vi en rejäl Inkamassage med bl.a varma stenar som avslut på vårt äventyr. Kvällen bjöd på marsvinsmiddag som jag inte riktigt kan rekommendera någon att äta då den serveras hel på tallriken men med mest skinn och ben. Den stackaren dog förgäves.....

ANNONS
Av Josefin Örnklint - 28 december 2018 03:13

.....så sa flygbiljettfötsäljaren till mig när jag i desperation hamnade på deras kontor och berättade att mitt flyg som jag trodde jag var inbokad på hade slutat gå för 2 månader sedan vilket incheckningsdamen informerat mig om någon timme innan på Limas flygplats.


Dagen började så behagligt och lugnt igår i Lima men lite anade jag vad som komma skulle. For ut till Limas flygplats lite tidigare för att ha lite extra tid till att äta lunch. Flyget till Cuzco skulle avgå 15:20. När jag anländer check-in-desken får jag meddelande att min flight inte existerar sedan 2 månader tillbaka. Hon säger att jag kan vara lugn då dom bokar in mig på en ny flight imorgon vid lunch och står för hotell och alla omkostnader. Här bryter jag ihop lite grand då min 2-dagars Inkaledstrekk tillsammans med Chris som väntar på mig i Cuzco har upphämningt kl 03:45 morgonen efter.. Det ör detta som är huvudmålet med min resa och jag ingår en inre kris och kan inte samla mina tankat. Kvinnan ger mig då best option att anlända i cuzco kl 06;00 vilket också är för sent. Jag blir tipsad om att gå till andra flygbolag och köpa en ny biljett. Ställer mig i kö men får info att alla flighter till cuzco är fulla hela dagen. När jag står i en annan kö så kommer en man fram och frågar om jag är ute efter att köpa biljett och att han i så gall kan hjälpa mig om jag följer med honom till ”principal office”.. Här går hela min hjärna på högvarv och skriker ”gör inte detta du blir lurad”. Men vad har jag att förlora. Jag blir ännu mer orolig när vi börjar traska långt bort från avgångsbyggnaden över en bro och in i ett kontorskomplex. Där får jag omedelbart hjälp av en man (låt oss kalla honom för pappa Pedro). Han säger ”oh shit” när jag berättar min story och informerat mig att alla flyg till cuzco är fulla men han ska se vad han kan göra. Vet inte om jag kan lita på pappa Pedro men när han börjar luska på olika alternativ och ringa min researrangör till Inkatrekken så känner jag att han gör ALLT för att hitta en biljett till mig. Pappa Pedro sätter mig på väntelista och lyckas med det omöjliga att haffa en sista flygstol till cuzco under dagen med ankomst 18:48 för $500. TAGET sa jag!


kommer till gaten, allt är frid och fröjd och Chris som sitter i Cuzco och försöker rodda där ifrån är glad att allt har löst sig. Vi bordar planet i tid men känner snart att något inte står rätt till när vi har passerat ca 20 min efter utsatt tid och en flygplanstekniker hänger länge i cockpit. Anninseringar börjar gå ut på spanska i högtalarna och vi är många utländska passagerare som inte förstår. Jag går fram och säger åt kabinpersonalen att dom bör informera även på engelska så alla förstår. Efter detta förstår jag av min granne att planet inte kan lyfta med den vikt som är för närvarande då det är något underhållsfel. Dom efterlyser 40 frivilliga att kliva av och få hotell, mat och $50 i kompensation för att bokas om på flight imorgon. Jag är helt på det klara med att inte vara frivillig idag då jag betalat $500 för min nya biljett. Vi sitter i 2,5 timmar i ett fullständigt kaos ombord som man kan kalla för fars där tillslut man har hittat 50 frivilliga. 20:00 är vi iväg och anländer cuzco kl 21. 


jag är fullständigt dränerad av alla pulshöjare under dagen och tacksam att vara framme. En taxichaufför med brustfällig engelska erbjuder sig att köra mig till hotellet. Hotell och adress är förmedlade och gubben säger att vi kan dra. Det börjar spöregna och han börjar visa tendens till osäkerhet på destinationen. Han ringer upp någon som talar väldigt bristfällig engelska som jag ska förklara för var jag bor. Vid detta stadium är jag som en Briserande bomb och klarar inte mer. Jag låter honom springa gatlopp upp och ner i cuzco för att hitta den rätta adressen och när vi efter att ha orsakat stopp i trafiken och en massa tutande, hittar vi hotellet och kvinnan i receptionen kommer ut på gatan och hjälper mig så brister det för andra gången denna dag. Jag börjar gråta hejdlöst av lättnad över att vara framme och bli så fint bemött av en kvinna som erbjuder avslappnande the och bör tilläggas med bra engelska så vi kunde förstå varandra.


Hade det inte varit för Chris, Pappa Pedro och kvinnan i receptionen så hade jag suttit häktad i Lima eller Cuzco pga förargelseväckande beteende.


Jag hann sova ett par timmar tills jag blev upphämtad vid hotellet bid 03:45 och har upplevt En dag jag drömt om i många år. Detta kommer jag att redogöra för lite senare.

ANNONS
Av Josefin Örnklint - 25 december 2018 02:32

         

Det konstigaste idag var Kennedy Park mitt i centrala Lima med fullt av vilda katter. Ingen vet hur dom en gång i tiden hamnade där. Annars var promenaden längs med kustlinjen lite som att ta en PW runt Djurgårdskanalen en solig försommarlördag med otroligt många hundägare som rastar hundar och en strid ström av motionärer. Men det som skilde Djurgårds-PWn med Lima-PWn var alla surfare som låg och guppade i väntan på den bästa vågen på Stilla havet.

 

Efter en massa rekande på restauranger inför avfärd så såg jag fram emot en spännande första middag här och lite speciellt då det är julafton men snopen blev jag när ALLT var stängt nu på kvällen. Det fick bli julmiddag på hotellet vilket inte var kattskit. Den första Cevichen i Peru slank ner med ett ljudligt aaaahhhh och varmrätten som var en traditionell Peruviansk variant på Biff Rydberg men med mer smaker var en riktigt schysst annorlunda julmiddag. Jo just det, ett jättegott lokalt Peruanskt rödvin Intipalka Malbec.

 

Centrala Lima är med på UNESCOs världsarvslista och efter att ha promenerat 20 000 steg idag så har jag sett vackra gamla byggnader men dessvärre väldigt slitna. Jag bor i distriktet Miraflores som är ett kommersiellt område med massa hotell, restauranger och affärer. I jämförelse med distriktet Barranco så är det senare lite mer gemytligt och genuint. En riklig kommers och fullt med lokalbefolkning, fler träd och grönska och lägre byggnader.

 

Inga paket, julskinka eller risgrynsgröt och tänk att man trots avsaknad av dessa väsentliga ingredienser på jul ÖVERLEVDE! Det Är ju säkert för många som att hoppa utan fallskärm och då är inte jag någon adrenalinjunkie i den bemärkelsen utan mer att ta ett halvt steg utanför boxen.

 

Min ”kartläsare” tillika vän är ju inte med på denna resan så nu är jag ansvarig reseledare OCH kartläsare vilket är en utmaning emellanåt men känner enorm tacksamhet att Google maps fungerar även när man inte är uppkopplad. Andra användbara hjälpmedel när en stor del av lokalbefolkningen är helt okunniga på engelska och jag helt okunnig på spanska (eller ja...men i stort sett inget man har nytta av när man ska fråga om vägen t.ex.) är appen ”Tala & översätt”.

 

         

Av Josefin Örnklint - 13 december 2018 14:45

Jag vill slå ett slag för researrangören Kilroy! Denna hjälpsamma och kunniga byrå har nu för andra året i rad hjälpt mig med mina multistoppresor och det har sparat mig otroligt mycket tid. Har hela tiden förknippat Kilroy med resor för ungdomar och studenter men fel hade jag. Dom hjälper alla åldrar och kategorier av människor med resor för en liten avgift. Man får även tips på rutter, destinationer och utflyktsmål. Tid är pengar och denna hjälp sparar min tid!


Den 23 december lyfter jag från Arlanda och reser för första gången till Sydamerika! Denna mytomspunna enorma värdsdel som lockat min restarm länge nog. Hade behövt många månader för att få mig en rättvis bild men nu fokuserar jag på Lima och Macchu Pichu i Peru. Det är här mina vandringskängor kommer väl till pass. Alpackorna har nog sett värre fotdon än så och känner mig därmed trygg i denna miljö. Hade även målet att jobba upp flåset med raska promenader och lättare löprundor under hösten för att klara av vandring på hög höjd på Inkaleden, men drog ut det så förbannat på tiden och nu känns det lite sent att börja. Har dessutom fullspäckat med fotvård, glöggmingel, julbord, julfest och annat viktigt inbokat så det där flåset kan jag bara drömma om. Jag förlitar mig på Peruanskt coca-thé och syrgas och hoppas det (läs: jag) flyger.


Har också försökt boka bord för en person i Cusco på nyår utan att få svar från en enda restaurang! Dom kanske tror det är ett skämt.... Under en kryssning i karibien för många år sen som jag gjorde på egen hand fick jag sitta vid det "udda" bordet med 80-åriga bögar från Fort Lauderdale under middagarna och jag kan garantera att jag hade mycket roligare än övriga par-/familjebord.


Går och funderar på vad som serveras på nyår uppe i Anderna? Ja inte kommer det bli en halv seg gratinerad hummer, torr File Mignon, överstekt Sjötunga Walewska eller grå helstekt oxfilé utan tror mer på en saftig Ceviche med härlig syra till förrätt och en saftig Cuy Chactao (stekt marsvin) med lokal kryddblandning till varmrätt. Mmmmmums..... En glas thé med cocablad kommer att toppa denna middag och göra den till en oförglömlig stund. Den som följer med här kommer få svaret på vad min nyårsmeny består av. Den som överlever nyår kan även följa med mig här när jag far vidare till Panama. Det lovas mer än kanalbesök.....


 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se